Må Bra i Livet

Må Bra i Livet

Omväxlande fågelperspektiv och gräsrotsperspektiv, sällan mittemellan.

www.yvonnekjellsson.se

Gloria, Jona & jag

Musik&PoesiPosted by Yvonne 2016-04-19 16:44

För ett par veckor sedan skapade jag mig en pepplista på 29 låtar. Listan finns i min mobil, nära tillhands närhelst jag behöver en dos pepp i musikalisk form. Strax därefter återkom en gammal idé med förnyad styrka, nämligen att blogga om stort och smått. Varför inte kombinera dessa båda? Tänkte jag. Sagt och gjort, här kommer nästa blogginlägg.

Låten som har inspirerat mig den här gången är "Coming out of the dark" med Gloria Estefan: https://www.youtube.com/watch?v=QS7qLDizDYo

Jag är övertygad om att vi alla har unika gåvor, talanger och ett inre ljus som bör få finnas och synas, på ena eller andra sättet. Ändå är det så nära till hands (för mig med) att sätta det där ljuset under skäppan, att ge efter för nivileringskraven - att anpassa sig efter omgivning och förväntningar, att vara inte för mycket och inte för lite, bara alldeles lagom. På jobbet, hemma och bland vänner, mer eller mindre överallt.

Ibland är det till och med så att vi gör som Jona i bibeln, vänder och går rakt motsatt väg, tvärtemot vad den där rösten/magkänslan eller vad man nu vill kalla det, manar oss att göra. Vi sabbar för oss själva!

Ibland funderar jag på varför det är såhär. Beror det kanske på att vår längtan efter delaktighet och acceptans är så stor att vi är beredda att nonchalera och bortprioritera våra egna behov och önskningar? Eller handlar det om bekvämlighet, den berömda latmasken? Man vet vad man har... och så vidare. Förändring kräver, som bekant, ofta en dos ansträngning.

Hjalmar Söderberg tar det till ytterligare en nivå när han diktar om att vi människor till och med föredrar att bli avskydda och föraktade, framför att bli lämnade ensamma: http://www.goodreads.com/quotes/603797-man-vill-bli-lskad-i-brist-d-rp-beundrad-i-brist

Eller är det kanske som Marianne Williamsson skriver i sin dikt att det vi är allra räddast för är inte vårt mörker utan vårt ljus: http://www.barbro-bronsberg.com/Nelson-Mandelas-tal.html

Är det möjligt att blotta tanken på att vi har enorma krafter inom oss, skrämmer oss så pass att vi hellre gömmer oss och försvinner i mängden än kliver fram och tar vår plats i besittning?

Gott om frågor. Ont om svar. Har DU några tankar runt det här? Välkommen att kommentera!

En sista (oemotståndlig) länk som kom flygande till mig i sista minuten: "This little light of mine" i färgglad version med Soweto Gospel Choir: https://www.youtube.com/watch?v=OP3ntjy2ii8



  • Comments(2)//blogg.yvonnekjellsson.se/#post4

Konsten att vara arg

Musik&PoesiPosted by Yvonne 2016-04-07 12:06

Jag tycker det känns läskigt att bli arg. Ovant. Impopulärt? Eller av någon annan anledning som jag (ännu) inte har kommit på. Men så plötsligt bara händer det, för den finns ju där någonstans. Argheten, som kräver sin rätt och sin plats precis som alla andra känslor.

När jag var barn skulle man vara snäll och lydig och foglig, absolut inte arg i alla fall! Särskilt inte som tjej. Nån som känner igen sig? Kanske kommer min ovana därifrån. Fast jag har ju haft rätt lång tid på mig att träna ;-)

Såklart att jag också gillar snällhet, jag tycker det är superviktigt att vi är snälla med varandra. Men... jag vet inte om det är så snällt att bita ihop, låta andras vilja styra, riskera att tappa bort sin egen magkänsla och följa osynliga regler av outtalade anledningar. Tassa runt och säga ja till andra och nej till sig själv. Näää, för mig känns det alltmer fel!

Och FÖRLÅTA ska man göra, har du tänkt på det? DET säger många "gurus" att man måste för annars mår man själv sämst. Nähä, det tycker jag inte alls! Jag tycker det känns sunt och bra att inte alltid förlåta. Uppfriskande rentav. Ibland. Viktiga saker. Enstaka personer. Väl valda beteenden.

Och LE, har du tänkt på det? Le ska man göra för då sprider man bra vibrationer och lyser upp livet för andra. Fast det kokar på insidan, så ska man le. Och göra goda intryck/avtryck till höger och vänster ska man också göra. Gärna som tjej/kvinna för att över huvud taget bli lyssnad på. För att slippa få frågan om man har pms eller bli lite överseende klappad på armen. F- n ta den som klappar någon annanstans utan lov förresten!

Allvarligt talat så tror jag att vi är för många som sväljer alldeles för mycket och alldeles för ofta, sväljer känslor som ledsenhet, frustration, besvikelse, oro och... just det, ILSKA.

Musikinspirationen den här gången kommer från Timbuktu och sången "Resten av ditt liv". I just love it :-)

https://www.youtube.com/watch?v=dvgzUqmaSWg





  • Comments(0)//blogg.yvonnekjellsson.se/#post3

Att livrädda sig själv

Musik&PoesiPosted by Yvonne 2016-04-05 11:47

Vissa talanger är man (jag) nog mer stolt över än andra. Jag vågar påstå att jag har blivit något av en expert på att rädda mig själv. På gott och ont. Kanske bidrar den här förmågan till en näst intill osund känsla av "odödlighet", det vill säga jag begriper inte alltid när jag ska backa/tacka nej/avstå förrän jag är insyltad långt över min förmåga att gå vidare typ "oskadd".

Well... man brukar ju säga att äkta hjältar ska ha några ärr. Jag vill gärna tro att det är sant och jag vill gärna tro att det där gäller även för "hjältinnor". Det känns bra på nåt vis att tänka att de där ärren kan fungera som nån sorts äkthetsbevis. Ler lite matt för mig själv och tankar kraft ur "Jag ska gå hel ur det här" med Peter LeMarc.

https://www.youtube.com/watch?v=rfiu7n3W9P8







  • Comments(2)//blogg.yvonnekjellsson.se/#post2